Advent i krämartemplet

I dag var jag till det stora köpcentret i uppsalas utkant och jag säger då det herregud vad med bilar. Alla försöker trängas och stångas om att få plats så nära en ingång som möjligt för att slippa gå ett steg i onödan. När jag har hittat en parkering i det bortetsta hörnet där det alltid finns gott om lediga p rutor så går jag glatt in i köplustens boning. Väl inne så möts jag av en kompakt massa som rör sig över golvet i ett bestämt mönstet från den ena butiken till den andra och när jag har glidit runt så hamnar jag vid rulltrappan som tar mig till nya höjder.
Jag blev lite fikasugen efter äventyret på nedre plan , jag glider runt med en mindre massa och närmar mig ett kafe och till min förskräckelse så märker jag att att kön till kaféet är enorm och att det tar minst en vecka att få en sittplats. Jag bestämmer mig att fika hemma och glider fram till rulltrappan för att åka ner.  Jag bestämmer mig för att gå in på kvantum för att handla lite med risken att bli stående i kassakö till måndag. Men hallå det är ju snudd på folktomt..ingen kassakö..hur är det möjligt..det gick att handla på tio minuter och sedan var det bara att pressa sig igenom folkmassan och ut på parkeringen. Lämnar krämartemplet bakom mig med en salig blick.